På en träff med Liberal Ungdom våren 1962 undrade jag varför inte eleverna hade fackföreningar på samma sätt som företag. En som hörde det var Gabriel Romanus som nämnde något om Elevråd och SECO. Jag var då 19 år.
Några dagar senare kontaktade jag ordföranden Mats Gullers och Margareta Holmstedt, SECOs förbundssekreterare. Vi träffades några dagar senare och jag ombads att fortsätta ett projekt om kristendomsundervisningen, som påbörjats av Per Ahlmark.
Vid Elevriksdagen i maj 1962 i Göteborg, invaldes jag i SECOs arbetsutskott. Staffan Thorsell blev ordförande. Genom en stadgeändring så skulle ny ordförande väljas redan efter ett drygt halvår. I januari 1963 utsågs jag till ordförande av ett råd med representanter för landets elevrådsdistrikt. Tur nog utsågs samtidigt Olle Wästberg till vice ordförande. Intresserade elever hörde av sig till oss och ville hjälpa till, bland dem Björn von Sydow.
Den stora uppgiften var att skriva remissvar på utredningen om ett nytt gymnasium. Det ledde till goda kontakter med Olof Palme, då riksdagsledamot. Olof Palme var mycket positivt inställd till SECO och medverka vid några interna utbildningstillfällen.
Tack vare den grund som bl.a. Mats Gullers och Staffan Thorsell lagt svällde verksamheten ut rejält. Jag var den första ordföranden som tog sabbatsår. Dessutom kunde jag flytta in i organisationens första kansli på Jacobgatan 19 (i gamla Klara - nu rivet).
SECO växte enormt på den tiden. 1965 bestod SECO av 550 elevråd med 325.000 elever.
Efter ett år, i januari 1964, avgick jag som ordförande och blev "konsult" inom SECO. Ny ordförande blev Rolf Granstrand. Anne-Marie Dahl (numera Bratt och min fru) blev vice ordförande för SECO.
Hans Iwan Bratt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar